Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klibbig devis I Den skall ni ha till minne af
marknaden och — mig.»
»Jag kan inte lofva att gömma den »
»Enfin, ni får den ändå. Hör lilla frun, får
jag den rosenderöda karamellen där; den kostar väl
en tolfskilling och så mycket kan då ett brinnande
hjärta vara värdt.»
Han betalade och räckte den färgrikt utsirade
karamellen med en skämtsamt vördnadsfull bugning
till Elsa Maria, under det han läste upp devisen
med patos:
»Här kan du mitt bjärta i flammor skåda,
skänk mig nu ditt, så flamma de båda.»
»Det är en sorglig idiotism, som utmärker
sådana där deviser,» sade Elsa Maria stelt, »det är
knappt att skratta åt en gång.»
»Jo, det är det visst. Det är rasande lustigt
att breda ut känslorna så där som smör på
tummagås, och var säker på, fröken, att de där grofva
vinkarna mer än en gång gjort nytta i kärleksaffärer.
Men när man är trött och nervös och ur stämning
som ni nu, kan man inte uppfatta sådana här små
delikata scener ur folklifvet. Har ni inte lust att
bli min patient?»
»Nej, jag mår bra. Litet trötthet kan väl ej
kallas sjukdom.»
»Sofver ni godt?»
»A ja.»
»Och har aptit?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
