Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roade honom långt mer än en audiens hos majestätet
skulle gjort. Och han vann förtroende, fick blicka
in i de smä hemmens värld, där det oftast var ett
något gömdt, hvilket ej bör komma till allmän
kännedom. Särskildt blef han lätt kvinnornas vän, och
på denna enda dag hade han torkat bort många
tårar och lättat mer än ett sinne.
Han var aldrig karresant mot de unga flickorna,
men ändå faderligt beskyddande, och när deras ljusa
blå ögon stodo bräddfulla af tårar, och de »inte
visste sig någon lefvande råd», kunde han med enkel
hjärtlighet reda ut saken, vare sig det nu gällde att
fä ett sjukdomssymptom forklaradt eller kanske bara
en »otäcker» tand utdragen.
Mororna och de små barnen, ja, de sistnämnda
mest af alla, sågo upp till »våran doktor» med
oinskränkt beundran och kärlek, och det hade ofta händt
honom, bara under de tre veckor han varit här, att
en liten linhårig, barfotad unge nigande hejdat honom
för att ge honom en bukett höstblommor eller ett
par granna äpplen.
Marknaden kunde naturligtvis ej gå af utan
slagsmål, och framemot kvällen fick han sy ihop ett
par refvor på en arm och lägga förband på en
knif-stucken kind, men därmed voro också dagens
göro-mål afslutade, och han kunde stänga sin dörr och
gå, hvart lusten bar honom.
Så knackade han vid sjutiden på hos gamla
fröken Lalla.
»Hvem är det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
