Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon famlade i sina tankar efter en hållpunkt,
ett något att tro på, eller åtminstone i tillgifvenhet
sluta sig till; en människa att fä hålla hårdt i handen,
när ensamhetens ångest var öfver henne, och
ovillkorligen såg hon för sig Börje Gunnarssons fasta
blick. Det var, som Lalla kunnat läsa hennes tankar,
och det kunde hon väl också, en äkta kvinna hon
med.
Hennes darrande, fuktigt kalla hand strök öfver
Elsa Marias hufvud.
»Jag ville gärna stanna tills jag visste dig i
god hamn, barn. Du är ju skapad för lyckan, lilla
Essan, hvarfor tar du den inte, om den också inte
har just den form du velat?»
»Lalla, du vet inte...»
»Du skulle bli en riktigt liten söt doktorinna,
den bästa han kunde önska sig.»
»Hans hustru...»
»Ja, ser du det; du kan tänka dig saken så!
Ett eget hem, du Essan, ett så fint och vackert, som
han kan bjuda dig, det skulle passa min lilla sybarit.
Och så — ännu en till att hålla af, ett barn.»
Elsa Maria hade gömt hufvudet i Lallas kuddar,
nu reste hon det långsamt och lyssnade till själfva
klangen af de orden: ett barn. Och det blef så
sällsamt varmt och vekt inom henne. Skulle lifvet
verkligen vilja unna henne den gåfvan, unna henne
den så, att hon ägde rätt att glädja sig åt den, att
hon finge stå på ett hems fasta mark och hålla en
liten varelse, född af hennes eget kött och blod, i
sina armar, att hon finge säga med stolt jubel till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
