Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa vinterkvällarna, att möta vår, sommar och höst
utan någon att tala förtroligt med?
Men 3kulle hon verkligen bli ensam? Det var en
förledande, frestande röst, som hviskade »nej», och
den tystade brådt alla betänkligheter. Hon ville
tänka sig, att nu kunde hon stanna här och taga en
liten jämn och god hvardagslycka sådan den väl så
småningom skulle mojna ut af Börjes heta lidelse.
Men hvarför talade han aldrig om framtiden?
Ängslan sköt upp inom henne igen, och hon
kom till Lalla med ögonen fulla af tysta, oroliga
frågor, lade sig tätt intill henne med sin kind mot
hennes och lyssnade begärligt till den gamla, svaga
stämman, hvilken aldrig tröttnade att dikta i tro
och hopp.
Lalla talade alltid om framtiden; hon liksom
timrade upp den till värn omkring Elsa Maria, och
gjorde sig själf så försvinnande liten, gled bort från
den byggnad, där hon fogat dröm till dröm som
sten till sten.
Böije lofvade att tillbringa julaftonen hos dem,
åtminstone en stund, ty han hade också måst lofva
sig till en annan familj, men dit kunde han komma
sent, »helst när den mest öfversvallande familjeglädjen
och glyttarnas trumpeter tystnat litet,» sade han.
»Du tycker inte om barn, Börje,» frågade Elsa
Maria. Hon höll på att knäppa handskarna. Böije
och hon skulle ut i skogen och söka en liten gran.
»Jo, för en stund, men inte när de bli änglar
med basuner. Du delar väl alla fruntimmers
entusiasm för dussinet fullt, kan jag tro?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
