Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, jag vet inte,» svarade hon undvikande.
»En gång tänkte jag, att jag helst skulle velat äga
min man för mig själf. Jag tyckte då som fästmö,
att jag inte hade råd att dela med någon, men det
förefaller mig nu som den tiden och de känslorna
vore så långt borta.»
Det var första gången hon talat med honom
om sin brutna förlofning, och först när de kommit
ned på den frusna strandvägen, som ledde till
furuplanteringen, återupptog han ämnet.
»Yet du, jag har ibland varit galet svartsjuk
på den där historien; det är med kvinnors
kärleks-episoder som med dynamit; man vågar inte
vidröra dem af fruktan att de skola explodera, och om
de sprängdes i luften utan vidare, så taut mieux,
men det är oberäkneligt, hvilken skada de kunna
vålla.»
»Det har du rätt i,» sade hon allvarligt, »det
ni män kalla en »episod» och behandla därefter,
tillfogar oss en skada för lifvet, en obotlig skada.
Man glömmer aldrig, om det också kommer hinna
öfver såret.»
»Och du tror inte, att kärleken dör?»
»Nej tyvärr, men den kan förvrängas, den kan
söka sig nya vägar, liksom en källåder, hvilken man
stänger till.»
»Du menar då, att det är alltid samma ursprung,
och att, om du nu skulle ge dig åt någon annan,
blefve denne endast ett surrogat?»
Hon dröjde med svaret och hennes hjärta
klappade hårdt, nu låg kanske afgörandet i hennes händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
