Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmarna gick hon rastlöst fram och åter; hon gick
och gick ända till den redan beställda vagnen
stannade utanför porten, då rusade hon ut för att öppna.
»Å, jag har försofvit mig,» stammade hon, »men
ni får ta sakerna och komma igen och hämta mig
till middagståget. Glöm inte det, med middagståget
måste jag fara.»
Karlen nickade lugnt och lofvade att vara precis,
så for han, och hon blef ensam igen.
Vid tiotiden knackade Börje på, men hon
låtsade ej höra det, fastän hon stod tätt innanför med
handen på låset, som om hon fruktat, att det skulle
springa upp af sig själft. Han bultade hårdare i
nervös otålighet, och hon ställde sig med hela sin
kroppstyngd mot dörren; sedan hörde hon honom
gå rundt huset, försöka se under gardinerna och
sakta knacka på fönstren, och hon stod där skakande
af ängslan, att han skulle upptäcka henne. Hon
var ej mera den hon i går afton — i natt — varit.
Blygsel och ånger öfver hvad som skett, kom henne
att hälft omedvetet gång på gång slå händerna för
ansiktet, som ville hon dölja sig för sig själf.
Och hon sade sig, att hon skändat Lallas hem.
Det lilla gröna huset, där allt hittills varit så rent,
det hade hon smutsstänkt med en lidelse, som hon
till hvarje pris bort bekämpa. Hon hade varit för
feg att taga sitt lif, men sin heder, den gaf hon till
spillo.
Hennes själfförebråelser slogo henne som det
skarpaste gissel, och hon tycke, att hon aldrig mera
skulle kunna träda ut i dagsljuset, men så kom detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
