Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne hastigt varmt tillgifven. Det gjorde henne
ondt om en ung kvinna, hvilken stod så ensam i
världen. Ryktet hade också fört historien om den
brutna förlofningen till hennes öron, och detta gaf
ett visst poetiskt skimmer åt Elsa Maria, som gick
där ibland dem i sin djupa sorgdräkt.
»Kära barn,» sade unga fru Dagmar viktigt,
när hon och Elsa Maria sutto samman en kväll i
hennes salong och handarbetade. »Man kunde tro, att
du hade änkesorg, så mycket krusflor har du.»
»Jag sörjer Lalla som min mor. Eller rättare,
jag saknar henne, ty här hos er trifs inte sorgen.
Vet du, lilla Dagmar, jag har inte känt mig så glad
och frisk och nöjd på länge. Det är så ren, hög
luft i era rum — i era tankar också.»
»Ja, ser du det, att du trifs. Första tiden
hängde du med hufvudet och såg bedröflig ut. Nu
är du ju riktigt som en ros. Ingen skulle tro dig
vara inne på trettiotalet. Se dig i spegeln där! Jo,
gör det. . . Nå? Å, du är alldeles härlig med de
ögonen och den hyn! Vet du, jag har en vild lust
att gifta bort dig.»
»Dagmar!»
»Förlåt mig! Kan du inte glömma, darling?
Jag trodde — förlåt mig, käraste, tag det inte så
förfärligt hårdt. Du ser ju alldeles förstörd ut! Se
så, du skall bara stanna hos oss i fred, bli mina
småttingars älskade tant Elsa, och min kära vän.»
»Ja, finge jag bara det!»
»Visst får du! Tror du, att vi för mycket godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
