Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tjänade ingenting till att fråga lifvet om
dess mening; det står svarslöst inför sin egen gåta,
och dit hon nu drifvits af omständigheterna och sin
egen svaghet, dit nådde henne tusen förföljande
hvarför, men icke ett enda tröstande därför.
Det var feghet att icke gå ifrån denna frist,
sade hon sig, Dagmar skulle själf bedt henne om
det, ifall hon gifvit henne sitt förtroende; hon skulle
göra det för att värja sitt hem och sina barn för
dålig luft; men Elsa Maria kröp för sin egen dom,
tiggde sin stolthet om tystnad och sin tanke om
minutlång frid: Bara denna enda kväll hos dem,
som hållit af henne, bara denna sista stråle, innan
ljuset släcktes?
Hon skulle ju aldrig komma igen mera, icke
äga någon att trygga sig till och tro på, endast taga
emot det ena döfvande slaget efter det andra,
föraktas, hånas eller ömkas. Å, hon kunde se in i
det, som ned i en afgrund; det hjälpte ej att blunda
eller rygga. Det finns kraf så obönhörliga, att man
lyder dem instinktmässigt.
Häradshöfdingen förstod, att Dagmar ej fatt
Elsa Marias förtroende, då skulle hon ej kunnat vara
så lugn och glad, och han undrade, om det kanske
ej var bäst så. Hans hustru var finkänslig och
hjärtegod, men det fanns två andra egenskaper, som
också behöfts här, och det var förstående och
storsinthet, dem uppfostrade erfarenheten till, enligt hans
mening.
■Han följde deras gäst hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
