Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej.»
»Och du har ingen god vän att slå dig
tillsammans med?»
»Nej, nej 1»
De gingo tysta igen, fortsatte så ända fram till
hennes port, där han räckte henne hånden. Hon tog
hårdt om den med båda sina, kramade den i vild
ångest för att snart nödgas släppa den — dä skulle
sista länken brista, då stod hon så förfärande ensam.
»Du kan alltid räkna på min vänskap,» sade
Mogens förstående, »tro nu bara inte, att allt är slut
för dig. Jag är jurist, och det är en art själsläkare;
jag har kommit i beröring med många, som ansett
sitt lif förfeladt, men när deras energi vaknat, ha
de så småningom glömt det förflutna och lefvat upp
i en ny tillvaro. Det går, Elsa Maria.»
Hon skakade på hufvudet.
»Jag tycker att handlingarnas konsekvenser aldrig
upphöra.»
Hon släppte hans hand och sköt upp porten.
»Godnatt, Mogens, tack för all vänlighet och hälsa
Dagmar.»
»Det skall jag. Men en sak — din adress?»
»Vet inte!»
»Du får nödvändigt ge mig den. Jag vill det.»
Hans tonfall var så bestämdt, nästan myndigt, att
hon ej kunde låta bli att le. Det var också så godt
att se in i hans kloka, vänliga ögon och veta, att
där var en, som stod fast. Han gick ej med flocken.
Hon kom ned igen för de få trappstegen och frågade
lågt:
11. — Gungfiy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
