Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kanske hvarken slogo eller smekte, endast togo
hårdt på de små, mjuka lemmarna, liksom lifvet
sedan skulle taga hårdt på det unga sinnet.
Hastigt gled en jämförelse mellan Dagmar och
henne själf genom hennes tankar, men hon fullföljde
den aldrig, sköt bort den igen, ty hrad gagnade det
att blanda in bittert grubbel i detta förtviflade kaos,
och dessutom — där var den sjuka punkten inom
henne — det, att hon ej drifvits ut pä det sluttande
planet af ung, ren kärlek, själfdömde henne.––––-
Börje!–––-— Om hon följde Falkes råd och
skref till honom, dock icke för att binda honom vid
sig; nej, det vågade hon ej, det föreföll henne vara
att taga ett steg ännu längre ut på vacklande grund,
men om hon anförtrodde honom barnet, ifall hon
skulle dö?
Han skulle taga emot det arfvet, huru tungt
han än kände det, detta trodde hon sig veta, och
hon sade sig, att det var det enda skydd hon hade
att ge det väsen, som snart skulle få lif inom henne
och dä i hvarje rörelse erinra henne om, att hon
hade plikter mot det; modersplikter. Det var hon,
som skulle dana det med sina bästa tankar, hon,
som skulle lära sig ett och allenast ett: en mor
måste lida allt utan att låta sig öfvervinnas af
lidandet.
Ute i naturen, där vår skulle bli till sommar
och sommar till höst, innan undret skedde, skulle
hon gå och taga sund, stärkande lärdom.
Blommorna skulle ge henne sagor; vinden dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
