Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fördes där i de låga korsvirkeshusen eller vid
skötarna, när båtarna lade ut med karga fiskare
för att hämta uppehälle åt de många munnarna
därhemma.
Hon satte sig på den grönmålade bänken, som
mor anskaffat direkt till hyresgästen kom.
I detsamma började klockorna ringa till
högmässa. Det var tunna och ojämna klockljud utan
fast malmklang, som nådde henne frän byns kyrka,
men de manade dock till andakt. Ett par gummor
med uppskörtade svarta kjolar och näsduken virad
om psalmboken larfvade fram på landsvägen. När
de hörde ringningen, stannade de, läto pratet tystna
och nego djupt.
Ja, detta var helg; ljus, vacker helg! Hon såg
uppåt och utåt och famnade stora mål, som man
gör det i lifvets få verkliga andaktsstunder. Hvad
hon var glad, att hon kommit hit; det var ju ej
det lilla gröna husets trefnad, men det var ej heller
Ringbos skvallerhungriga omgifning.
Man visste ingenting annat om henne, än att
hon »råkat i olycka». Och bondmor hade klappat
henne på axeln och sagt så vänligt trohjärtadt med
de rödkantade ögonen fulla af tårar:
»Herre gud då, att tockna fina fröknar också
ska råka ut för sånt elände! Men nog ska vi va
goa ve na och ve barnkräke me, de kan hon lide
sej på.»
Saken dryftades ej vidare, här brukades inga
vidlyftiga diskussioner; hvar skötte sitt och ord be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
