Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktades i allmänhet som en öfverflödsvara, ej att
bruka i onödan.
Nu syntes dammolnet! Det steg som lätt,
tunn rök upp öfver vägen, och snart kunde också
Elsa Maria se Pålles sömnigt nickande hufvud och
den höga gula vagnen med två personer på framsätet.
Hon fick häftigt hjärtklappning, och lugnet
inom henne vek vid tanken på, att hon skulle möta
ett par fasta, stålgrå ögon med en genomborrande
blick. Nu skulle de ej ha annat att säga henne än
kall pliktkänsla och rättvisa. Den heliga elden måste
vara släckt i dem.
Deras möte, deras ord, allt, skulle vara vandring
öfver brända tomter. Hon stod med armen slingrad
om en af de klumpiga pelare, som uppbar
förstu-kvistens tak och såg med nästan hypnotisk
ihärdighet mot den annalkande vagnen.
Det arbetade inom henne, som tanke efter tanke
kastats in i en kvarn for att malas sönder och samman,
men ett blef dock helt och oryggligt: hon hade handlat
rätt, som bedt honom komma; hon hade fyllt sin
första, omutliga modersplikt, och skulle det också
stå strid emellan dem, var likväl det yttersta vågadt
för att tvinga ödet till barmhärtighet.
Vagnen skramlade in på gårdens kullriga
stenläggning. Hon hade icke tagit en enda steg emot
den, orörlig stod hon i samma ställning ännu, när
den stannade tätt framför henne.
»Välkommen Börje!»
»Tack!»
Han hoppade af och räckte sin hand emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
