Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stodo tysta; hon skakades af en frossbrytning
under hans sorgset granskande blick.
Skjutsen körde bort. Toppen, en liten raggig
byracka, kom och vänslades med den främmande,
och en hel koloni höns med en galande tupp i
spetsen, promenerade under gladt skrockande ut på
gården för att undersöka den färska spillningen.
Så kom far och mor och bådo välkommen och
sade, att frukosten skulle vara färdig i rappet, om
»herren ville göra sej så gemen och smaka på den,»
och när Elsa Maria gick in för att hjälpa gumman
mor litet, blinkade gubben åt Börje och hviskade:
»Det va gödt’ en kom, ho’ trängde te lite
vänlighet, ho’, finblomstret.»
Börje nickade allvarligt. Bonden hade rätt.
Och han själf hade varit en usling, som någonsin
låtit henne gå, men lyckobegäret, sådant han tänkt
sig det, var den gängen så starkt inom honom, att
han endast i vredesmod kunde slå det till spillror.
Dem hade han ärligt bjudit henne, men hans
hårdhet skrämde henne.
Hennes sista bref hade väckt all hans
slumrande ömhet, hans manliga djupa deltagande och
hans ärliga sorg. Det behöfdes intet öfvervägande
för att han skulle veta, hur han ville handla. Men
glädjen var död inom honom, och han lydde endast
resigneradt pliktens bud. Han sade sig, att det var
ohjälpligt synd om dem båda, ty till slentrian
passade ingen af dem, och därhän måste det dock gå.
Hvad var frihet? Han frågade det bittert, där
han stod och såg ut öfver de vida slätterna. »En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
