Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhällets ballon captif,» svarade han sig själf och
gick in i den låga stugan, där sanden knastrade på
det renskurade golfvet, och där bohaget utgjordes
af solidt arfvegods från fars och farfars tid.
När de ändtligen fingo resa sig från bordet och
tackat sitt välvilliga värdfolk, följde Börje Elsa Maria
in i hennes rum.
»Kom och sätt dig bredvid mig,» bad han och
tog plats i den obekväma, hvitmålade pinnsoffan.
Han lade den enda kudde, som fanns där, ett
tagel-stoppadt oting, bakom hennes rygg och såg sä på
henne igen med en läkares skarpt iakttagande blick,
men det vackra, mjuka draget kring hans mun
hårdnade ej, tvärtom, det blef till ett vekt, varmt leende,
när han märkte, att hon satt där, skälfvande af oro,
med feberrodnad på kinderna och läpparna hårdt
slutna som i skrämsel.
»Hvad år du rädd för — min lilla hustru?»
Hon spratt till och stirrade pä honom.
Han tog hennes händer, de voro iskalla och
han försökte värma dem i sina.
»Du skulle ha kallat mig förr,» fortsatte han,
»du förstår väl, att jag inte låter dig vara ensam
hädanefter?»
Hon skakade energiskt på hufvudet.
»Jo, Börje, du måste. Jag kan inte bli det
— det du önskar. Jag har ångrat och lidit nog af
ett ögonblicks glömska. Men om det förflutna ska
vi inte tala. Det är ditt löfte för framtiden jag vill
ha — om jag dör...»
»Om du lefver eller dör, är barnet vårt, och där-
— G u ny fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
