Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låt oss gå samma väg. Det kan ju vara, att lyckan
inte just lyser öfver den, men det är bara en cbimer
mindre. Jag håller af dig, Elsa Maria, och jag kan
ge mitt löfte om ’nöd och lust’ etc. med så god
mening som de flesta. Är jag dig så motbjudande,
att du inte ens nu vill söka skydd hos mig?»
Hon satt så förunderligt stilla; feberrodnaden
försvann och blekheten i hennes ansikte blef nästan
genomskinlig. Långsamt droppade tår efter tår ned
på den svarta klädningen; de lågo en sekund som
klara pärlor i hennes knä, tills de girigt sögos upp
af det mjuka yllet. Hon tycktes ej själf märka dem.
Slutligen böjde hon sig djupt ned och hennes läppar
vidrörde hans händer; hon kysste dem i tacksam,
ödmjuk rörelse.
»Tack, Börje; du har gjort detta till en
högtidsstund; så kär har du aldrig varit mig förr.»
Han tog hennes hufvud mellan sina händer och
kysste hennes panna tätt invid hårfästet.
»Min — min egen, sade han innerligt. »Vi få
börja hvardagen nu. Det behöfs mod till det, Elsa
Maria!»
Hon såg förbi honom — in i framtiden, och
hon tänkte sig, att hvilket val hon än gjorde,
— nu när hon stod vid skiljovägen — skulle hon
aldrig mer få fast mark under fötterna. Hon hade
en gång gått vilse, och ingen stig förde henne
rätt igen.
Det var endast egen kraft, som bar upp under
alla förhållanden, och den kraften saknade hon, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
