Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r )
Duo.
GUSTAF och CHRISTINA.
Adla dygder, dem vi dyrka,
Gån , at våra .hjertan ftyrka!
Sverges väl på er beror.
CHRISTINA.
Men ack min Son!
GUSTAF.
Men ack min Mor!
BÅDA.
Dju, hvars röft vår ömhet fårar,
Du, fom ropar i vårt blod:
Tag, natur, tag våra tårar,
Men förfvaga ej vårt mod!
CJORRBY.
Mit bröfl vid edra plågor blöder:
Sbm fiende, jag dock er dygd beundra vet —
Er dygd ! * . . hvad fager jag ? — en grym omenfklighet,
Som blott fig pa förtviflan floder —
Hvad Guftaf! hoppas du, at för «n moders mord
Di^ Himmelen til lön en feger fkal förära?
Nej, frukta för hans hämd, och kom at nåd begära
Då Chrifljerns mildhet än . . .
GUSTAF.
Hans mildhet! — hvilket ord! —
Det är då här iag bör des verkan lära,
Befkrifven med det blod, fom nyliet flrömmat ner
Från defTa murars högd, dem jag förfärad fer
En faders flungna lemmar bära! —
O Gud! — och det är du, fom rikens öden flyr! . . .
D a
NORRBY,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
