- Project Runeberg -  Gutniska urkunder: Guta lag, Guta saga och Gotlands runinskrifter /
iii

(1859) [MARC] Author: Carl Säve - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

INLEDNING.



*



Gotländskan är det enda bland alla Sveriges landskapsmål,
som kan sägas ega en historia. Om man nämnligen granskar
våra äldsta språkqvarlefvor, såsom runstenar och landskapslagar,
så hafva vi utan tvifvel äfven i dessa oförkastliga prof
på hvarje landskaps tungomål för de olika tiderna; men man
finner tillika snart, att de skiljaktigheter, som dem emellan
visserligen icke helt och hållet saknas, dock jämnförelsevis äro
så obetydliga och föga stadiga, att man på grund af dem fåfängt
skulle söka att uppställa verkliga och sjelfständiga landskapsspråk
eller munarter. Runstensåldern ligger dessutom så långt
tillbaka i tiden, att sannolikt inga betydande skiljaktigheter då
ännu hunnit utveckla sig inom folkspråket i landets olika
egnder, ja, kanske icke ens inom hela Norden. Härom vittnar den
nästan genomgående enheten inom språket på runstenarne, allt
ifrån Medelpad genom Småland och Skåne till Söderjutland
(Slesvik), samt derifrån genom Norge, Island, Grönland och till
Man, midt emellan Fornangler, Väler och Irar.

På den tid, då landskapslagarne nedskrefvos, hvilken tid väl
i allmänhet är yngre än den egentliga runåldern, hade kanske
några smärre olikheter hunnit utbilda och rotfästa sig inom
landskapsmålen; men samtidigt dermed hade äfven grunden
tvifvelsutan redan blifvit lagd till ett gemensamt Svenskt språk, ett
riksmål, som efterhand gjorde sig gällande i stort inom den
egentliga riksstyrelsen, t. ex. vid alla statsförhandlingar mellan
Svear och Götar. Detta gemensamma Svenska riksspråk erhöll
derföre också sin äldsta fasta skriftform uti landskapslagarnes
språk, hvilket åter utgick från det tungomål, på hvilket hela
landets mäktige och lagkännare sins emellan afhandlade sina
gemensamma saker.[1] Dels uti de i verkligheten af forno
aldrig stora skiljaktigheterna emellan landskapens folkmål, och
dels uti det nyss omtalade gemensamma lagspråket, som
jämnförelsevis tidigt nog började göra sig gällande, bör man utan
tvifvel söka orsaken till den i det hela ganska ringa olikhet,
som änn’ i dag förefinnes mellan nästan hela det nuvarande

[1] Jf. Rydqvist, Sv. Språkets Lagar, I. 178, 348.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:39:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gutniska/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free