Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fiauratigi kunna uppvisas, ehuru den Gutn. förvandlingen från iu till iau icke finnes i fiurtan (trol. för positionens skull) eller i fiugur n., hvilket kanske rättast borde skrifvas (såsom 10. 17) fiuggur (måhända för fiuþgur, och detta för fiuþwur, jf. Got. fidwor, fidur-, FnE. feower, fyðer-, Sanskr. ćatur, ćatvâr, Litau. keturi, quatuor). — Då det ännu i Gotl. låter kvikur, så borde detta Gutn. adj. trol. äfven skrifvas qwikr lefvande, qvick, ej qvikkr såsom i Gloss. Der antages också ett Verbum noytga, på grund af det troligtvis blott genom skriffel tillkomna 10. 9 noytgat sup., men hvilket väl bör vara noyþga nödga, då det uppstått genom omljud af nauþ nöd.
Uti GS. 33. 34 förekommer uttrycket firi niþan klintu, och i Gloss. antages detta klintu för dat. sg.; om niþan angifves blott, att det är adv., hvilket det också kan vara, när det står ensamt, men någon tveordig eller sammansatt præp. firi niþan omnämnes ingenstädes. En sådan är dock här för handen, och den styr då klintu i acc., liksom Isl. fyrir niðan och alla de præp., som äro sammansatta af fyrir och ett ortadverbium. Firir niþan är derföre ett lika godt Gutn. adv. som det såsom sådant 33. 3 erkända firir utan. Men härutaf följer då äfven, att ingen tvekan kan finnas, huruvida nom. till klintu varit klint eller klinta, emedan acc. klintu icke kan förutsätta någon annan form än den svaga klinta. — GLT. har 37. 5, 6 þa byti halfu maira þan sakir wird; Schlyt. föreslår, att här bör läsas þan sakr warder och öfversätter: "då böte den, som varder saker, dubbelt mera". Men då troheten emot gamla handskrifter, hvilkas författare icke längre kunna framstå och försvara sin mening, oeftergifligen fordrar, att ett förment felaktigt ställe aldrig skall ändras mera, än som är alldeles nödvändigt, för att få en antaglig mening, eller om felet är alldeles uppenbart, så torde detta ställe möjligen kunna behandlas med en ännu lättare hand. Schlyt. tager þan som pron., sakir som adj. och wird som verbum. Jag hemställer, om man ej skulle kunna anse þan för conj., sakir och wird för substant.? Öfversättningen blefve då: Böte då hälften mera än saks (sakens) värde. Sakir vore då g. sg. af sak, med till i från a försvagadt ändelsesjelfljud, liksom annarir, annir och þairir (se ofvanf. s. XVII). En invändning kan dock göras emot detta tolkningsförsök, hvilkens stora vigt jag till fullo erkänner. Ordet sak skulle nämnl. då här få den uti gamla lagskrifter ovanliga betydelsen af sak, föremål, res; ehuru det eljest blott betyder mål, böter, skäl, caussa, mulcta, ratio. Det frågas dock, om man icke här äfven kunde taga det i betydelsen mål, nämnl. såsom det, hvarom hela rättegångsmålet hvälfde sig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
