Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta varst, vast är utan tvifvel alstradt ur roten var, af hvilken komma värn och värja, Isl. weria, ipf. warða, Got. warjan, af wars, Isl. warr, var (cautus); t är afledningsbokstaf och s troligen blott välljudsinskott, liksom uti tjenst, vinst, svulst, fångst, inkomst, m. fl.
Vi komma nu till tvänne ord, som icke, utom möjligen på mycket långt håll, äro af Nordisk, ja, ej ens af Germanisk rot, utan synas utgöra lån från mera främmande, östliga folk. — Det första är 11. 39 ri f. stolpe, påle, d. s. s. Gotl. räi (af rí) f. tjock golf-, tak-bjälke, t ex. i hus, lador, öfver logar, skullar o. s. v. Detta ord har trol. kommit till Gotl. från de Svenskar, som sedan flere århundraden varit boende på Estlands vestligaste uddar och öar, såsom kring Hapsal å fastlandet, å Dagö, Ösel, Vorms, Nukkö, Rogöarna, Odinsholm m. fl. öar. Det heter der rih, best. ria[1] f., men betyder ej bjälke, utan torklada, ria. Det gemensamma begreppet för dessa bägge ord torde kunna sökas uti de många nakna bjälkar och stänger, som i en slik lada finnas för sädens uppläggning och torkning. Men desse Est-Svenskar hafva utan tvifvel fått både ordet ria och seden att ria eller ri-torka säd af sina grannar Esterne, hvilke åter hafva det gemensamt med sine fränder Finnarne, i hvilkes språk finnas både riihi en ria, riihitsen ritorka och flere dithörande adjectiver. — Det äfvenledes i GL. blott en gång förekommande ordet 10. 20 kleti. n. matbod, förrådshus, liknar så nära det fullkomligt liktydiga Isl. klefi m., att man lätteligen kan föreställa sig, att det blott genom ett skriffel kommit att skilja sig från det sistnämnda. Men så förhaller det sig dock ej, utan ordet har troligtvis åtföljt det nyss nämnda ordet ria på dess vandring östan öfver hafvet från samma beslägtade grannfolk, Est-Svenskarne; hvilke likväl sjelfve hafva det till låns, men icke från Esterne af Finsk stam, utan från ett annat grannfolk af en helt annan och alldeles ogermanisk stämma, nämnl. den Litauiska. På Litau. är klêtis f. sädesbod, med det deremot svarande Lettiska klêts, hvilka ord anses beslägtade med det Lat. claudere; jf. Lett. klêws, Rysk. chljev stall. De nämnde Est-Svenskarne hafva så många ord, som till både betydelse och form så nära öfverensstämma med Gotl., att, om detta också icke bevisar, att de utgöra gamle utflyttare från Gotland, hvilket dock ingalunda är omöjligt (jf. Guta Saga, kap. 1), så vittnar det likväl om en både långvarig och liflig samfärdsel dem emellan i forna tider. Såsom ett litet bevis häruppå vill jag blott anföra ett enda ordlån, men hvilket gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
