Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bördor, som tyngde deras tankar, kunde inte lättas. De
källor, hvarur deras smärta rann, voro omöjliga att
hämma. Deras inre var ett enda väldigt sår, som inte
kunde läkas...
Då och då slet sig en eller annan af de sjuka otåligt
fri ur de smekande händernas vänliga grepp. Då
banade en sakta kvidan sig väg öfver hans eller hennes
läppar, och då skakade en tårlös gråt den stackars tärda
kroppen, — skakade den, skakade, så att sängen
gnisslade och kved, och alla de andra stackars olyckliga
rundt omkring i salen för ett ögonblick väcktes ur sin
dofva apati för att äfven de med sitt jämmer och sin
stönande veklagan ge sina kvalda sinnen ett ögonblicks
lättnad.
Alldeles vid dörren satt en stor, grof kvinna upprätt
i sängen. Hennes ögon det enda, som syntes af det
annars helt och hållet ombundna ansigtet — stirrade
rakt framåt. Men då och då plirade hon till och förde
handen med en skuggande rörelse upp mot ögonen, som
om hon späjade
efter någon,
som hon
väntade skulle
komma. Mot sitt
bröst höll hon
en liten gosse
hårdt prässad.
Han var den
ende af hennes
stora familj, —
man, mor och
nio barn, — som
räddats med
henne. De hade
legat fyra
dagar utan vatten
Just anländ från Calabrien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
