Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men huru, innan mobiliseringsordern kom, det hade
arbetat och slitit inom honom af otålighet att få resa
ned till olycksplatsen och hjälpa till med
räddningsarbetet. Han hade själf många vänner i både Messina
och Reggio, men vågade knappast hoppas, att de befunno
sig bland de räddade. — I alla tall blir den saken nästan
omöjlig att erfara nu, — sade han med en suck.
Och om de ha sluppit undan med lifvet, så ha de nog
inte stannat kvar. Hela Italien är ju öfversvämmadt af
flyktingar. Hvem vill stanna kvar därnere, som inte
är tvungen därtill? Hvem vill bo kvar i helvetet, om
det fins en möjlighet att komma därifrån?
Timmarne gingo.
Natten var stormig och hemsk. Inga stjärnor lyste.
Det var kolsvart förut, och fyrarnes ljus på kusten syntes
endast matt genom rägndiset.
Men »Scillas» gamla stormpröfvade skrof arbetade sig
framåt utan att kunna häjdas. Ilon rullade och vräkte
sig — rullade och vräkte sig utan uppehåll. I)å och
då kom en våg, större än de andra, rusandes och bröt
sig öfver hennes bog. Då hördes en skarp skräll, som
om åskan gick, och sedan följde ett prasslande,
gurglande, klunkande, spottande och fräsande, då vattnet
rusade akteröfver och ut genom spygatten. Därpå var
allt tyst en sekund. Men så började det gnissla och
knaka. Fören gick i vädret, och aktern satte sig. Hela
fartyget lyftes upp och slungades framåt, som om
det varit en liten lätt boll och inte ett tungt skrof af
järn och stål. Och så gick det utan uppehåll. Natten
var svår, och stormens demoner flaxade vredgadt med
sina vingar.
Vid tolftiden kom stevarden för att släcka lampan
öfver matbordet. Den unge läkaren sade godnatt och
drog sig in i sin hytt, och efter en liten stund hörde
jag hans lugna snarkningar tränga ut därifrån.
Men för mig ställde sig saken inte så enkel. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
