- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
104

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riens största tragedi som utspelades därinne i det
förfärliga, ogenomträngliga mörkret. Husens yttermurar
rämnade uppifrån och ned. De lösgjorde sig från
tvärmu-rarne, sviktade ett slag, böjde sig sakta utåt och
störtade sedan våldsamt i gatan, på samma gång som
källare och grundmurar gåfvo efter, och våning efter
våning föll ned och sammanblandades till en enda
out-redbar röra, öfver hvilken ofantliga moln af kväfvande,
glasblandadt och illaluktande damm steg upp. På andra
ställen klöfvos husen midt itu och störtade handlöst omkull
åt två håll. Och de många kyrkornas torn och spiror
brö-tos midt af, samt rasade ned på de närstående, kanske
ännu ej fullständigt förstörda byggnaderna, hvars sista
räster de krossade och begrafde under sin tyngd, under
det att de bronsgjutna klockorna i fallet slogo mot
hvar-andra och dånande och klämtande utförde den
förfärliga, oförgätliga begrafningsmusiken. . .

Då allt som kunde falla hade fallit, upplöste sig
brakandet, knakandet, gnisslandet, dånandet och dunsandet från
den fallande staden i ett nytt ljud. Det var ett långt,
utdraget, skärande skrik, ett infernaliskt tjut af fasa och
dödsfruktan, som banade sig väg öfver hundratusen halft
vansinniga människors blåbleka läppar, hundratusen
stackars människor, hvilka nyss i sina lugna hem legat
försänkta i djupan, kanske af gyllne blida drömmar
ge-nomflätad slummer, men, som nu, — utan att förstå annat
än att den yttersta domens dag måtte vara kommen
och att Herrans vrede var öfver dem, — slagna,
lem-lästade, rifna och delvis krossade lågo utsträckta på en
jord, som skalf, skakade och dånade under dem, under
en himmel, som var svart som den svartaste graf och
från hvi ken floder af ursinnigt skvalande vatten och
ett dödsbringande hagel af trä, sten och järn utgjöt sig
öfver dem.

Ingen pänna — och vore dess stil än aldrig så
medryckande och vältalig — skulle rätt kunna skildra dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free