- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
110

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sprickor och hål, genom gångar och källare. Med
glödande klor grepo de fast i de sönderslagna möblernas
och sängklädernas rester. Med gnisslande heta tänder
tuggade de sönder dem. Och när de till slut bitit sig
igenom allt brännbart och nått upp till fria luften,
förvandlade de sig till fantastiska stöder och spiraler af
illaluktande svartgul rök, som omsider fattades och
slets i flikar och trasor af den hvinande arga storm,
som i jordbäfningens första skede hade börjat blåsa från
söder. . .

Men människorna! — Hvad hade skett med dem
under dessa förskräckliga sekunder? —- Hur hade de
kunnat undgå jordens, vattnets och eldens förenade raseri?

Ack, en kväljande gråt stiger vid dessa frågor upp i
strupen. Ögat tåras och hjärtat blör. Ty människornas öde
var förfärligt. Af Messinas omkring 160,000 nyss så
leende lyckliga och intet ondt anande innevånare lågo nu
minst trefjärdedelar lemlästade, krossade och döda eller
lefvande begrafna under spillrorna af sina hem. Och
de, som ännu voro vid lif och kunde röra sig, rusade
nakna, slagna, blödande, tjutande, orediga af smärta och
ångest och vansinniga af förtvillan omkring bland
ruinerna, mellan hvars sista vacklande murar de i
kolmörkret icke kunde urskilja handen för ögat, icke visste
åt hvilket håll de skulle skynda för att söka räddning, och
där de ständigt på nytt slogo Sina pannor blodiga mot
de tallösa hinder, som reste sig framför dem i deras
vilda, besinningslösa flykt undan elementernas och den
från alla håll grinande dödens fasa. . .

Sakta, sakta gingo timmarne. Hvarje deras minut och
sekund hade sin egen pina och plåga. Droppe för
droppe tömde den Högste sin vredes bräddfulla bittra
skålar öfver Messinasundets stränder. Obarmhärtigt
skoningslöst lät han sitt domsluts starke tjänare gissla de
stönande och veklagande människorna. . .

Och när ändtligen dagen grydde öfver Calabriens berg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free