Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lakan och filtar, som vi kanske knnde ha nytta ntaf,
hissade jag ner mor och syster och följde sedan själf
efter. Men då vi slutligen alla tre stodo nere på gatan
och rådslogo om hvarthän vi först skulle styra våra
steg, hörde vi så många nöd- och jämmerrop från alla
håll och kanter, att vi heslöto, att vi först måste
försöka rädda åtminstone de i vår närmaste omgifning
befintliga nödställda, innan vi satte oss själfva i
säkerhet.
Under den följande halftimman befriade vi trettiosex
innestängda eller delvis begrafna personer. En del af
dem voro svårt sårade. Alla voro nästan otillräkneliga
af skrämsel, och ingen tänkte på att tacka för sin
räddning eller att hjälpa oss i vårt arbete. Så fort de märkte
att de kunde röra sig, och att vägen var fri, skyndade
de bort, och det var endast en gammal orkeslös,
gråtande man, som inte på något villkor ville lämna den
plats, där hans gamla hem, i hvilket han holt sedan
sin tidigaste barndom, stått.
Det var emellertid ett oerhördt ansträngande arbete,
att utan andra verktyg än händerna gräfva fram den
ena människan efter den andra. Min syster och mor
uppförde sig som hjältar, men omsider var det slut
med deras krafter, fastän de inte ville medgifva det,
och slutligen måste jag formligen tvinga dem att unna
sig en stunds hvila. Ständigt stapplande öfver
spillrorna sökte vi oss ned till närmaste öppna plats och
byggde där ett tält utaf våra filtar, under hvilket sedan
mor och syster sökte skydd för rägnet, under det att
jag fortsatte för att undersöka om någon del utaf staden
möjligtvis förhlifvit oskadad eller om något organiserat
räddningsarbete skulle kunna åstadkommas.
Men det blef en fasans vandring alltigenom. Det
svider än i dag i mitt hjärta, då jag tänker på den.
Föreställ er en trefvande vandring i ett nästan ogenomträngligt
mörker, som endast här och där skingras af blossande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
