- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
139

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bägge ut i korridoren och till trappan; men där trappan
nyss hade varit gapade nu endast en tom öppning, —
trappan hade försvunnit, — vägen till räddning var
af-skuren.

Medan de bägge kvinnorna insvepta i ett tätt
damm-moln stirrade ned i den tomma trappuppgången och
undrade hvad de nu skulle ta sig till, började gollvet
sjunka under deras fötler. Operasångerskan, som på
bråkdelen af en sekund lättade, att hon måste hoppa
för att rädda lifvet, slöt ögonen och tog ett vildt språng
ut i mörkret. När hon nådde marken, landade hon med
hägge armarne först. Hon kände en gränslös, svidande
smärta i hela kroppen, då hon med förtviflans kraft
reste sig upp och flydde. Hon rusade blindt fram öfver
ruinhögarne, föll, reste sig upp, föll igen, kröp och
klättrade och kom omsider fram till en öppen plats, där
hon råkade in bland skaror af skräckslagna människor,
hvilka under ideliga rop och böner till Madonnan och
Frälsaren vältrade sig ned till hamnen.

Då hon ändtligen befann sig nere på kajen blef först
hela hennes gränslösa elände klart för henne. Hennes
bägge armar voro afbrutna, och det enda hon hade
lyckats rädda af sina tillhörigheter var en fdt och ett
par gamla tofflor. Endast några få timmar förut hade
hon stått på scenen i glans och prakt, firat de mest
lysande triumfer och tyckt sig ha nått höjden af all
jordisk lycka. Och nu, — ack, hvilken outsäglig förstörelse
rundt omkring, huru arm och slagen hon själf! Hvilken
djup sanning ligger det inte i alla fall i den vise Solons
ord: »Kalla aldrig en människa lycklig, förrän hon är
död...»

En tysk handelsresande, vid namn Odenburg, skulle
på olycksmorgonen resa öfver till Reggio med första
ångfärjelägenheten. Afgångstiden var fem och tjugo, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free