- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
149

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

farande med oförmiskad kraft, under det att marken
under mig ryckte, darrade och skalf, som om den hade
varit ett lefvande, såradt, skräckslaget och skälfvande
väsen. Min rygg, och hela den öfriga kroppen förrästen
också, värkte outhärdligt, och det kändes som om hvarje
muskel i hela kroppen slitits af, som om hvarje ben
inom mig krossats.

Först nu begrep jag hvad som händt, hvad som ännu
skedde rundt omkring mig, — det fruktansvärda,
otänkbara, — att Messina, hela världen trodde jag förrästen,
höll på att störta sönder och samman, att jordens
undergång var kommen, att domedagen var inne, att det
var slut, slut med all tid, och att den oändliga,
oförklarliga evigheten hade begynnt på detta fruktansvärda
sätt...

Då detta var alldeles klart för mig, beslöt jag att dö
med ens och att ta saken med filosofisk ro. Det vore
ju alldeles hopplöst att försöka kämpa emot. Mitt
oundvikliga individuella slut kunde ju i alla fall inte låta
vänta på sig mer än högst några timmar. Det var
visserligen hårdt att skördas så där midt i sin bästa ålder.
Men ingen människa i världen kan tilltvinga sig ett längre
lif än ödet vill gifva henne, och om nu hela världen
skulle gå eller hade gått under, så hade ju ett fortsatt
lif ändå inget ändamål hvarken för mig eller någon annan
Och därför skulle jag nu dö behärskad och lugn...

Men så småningom vaknade själfbevarelsedriften inom
mig. — Jag är ju icke mer än några och trettio år
gammal. Och mina fdosofiska Lctraktelser äro icke
grundade på allt för djupa erfarenheter. Lifvet är dock
lockande ljuft och skönt, — tänkte jag. — Så länge en
tum utaf marken ännu står, finns det hopp. Och
där-före vill jag inte dö än. Jag vill lefva ännu en tid.
Jag vill lefva och se det allra yttersta. Vill se allt som
skall komma, och sedan vill jag sälja mitt lif så dyrt
som möjligt...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free