Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svämmad, och jag kände och hörde, atl ett rägn, ett
skyfall, hvars make jag aldrig hade föreställt mig,
höll på att gå ned och utgjuta sig öfver jorden. Och
på samma gång steg vattnet ideligen. Först nådde det
mig till hröstet. Sedan till halsen Om en stund
tänkte jag, — kommer det att nå mig till hakan. Därpå
till munnen. Och sedan — sedan — ja, sedan blir det
slut i alla fall...
Men det fick icke bli slut se så där snöpligt. Jag
ville strida till det sista! Jag tänkte på den store
Bis-marcks ord, att det ges en feghet, som ej vågar försvara
sig; icke ens slå undan värjspeten, som är riktad mot
ens bröst. — Och jag ville inte vara feg, — jag ville inte
vara feg! Den tanken svek mig inte ett ögonblick.
I detsamma fick jag sikte på ett hvitt ljus. Det
guppade upp och ned, upp och ned framför mig. Det var
inte långt borta. Satt på ett fartyg, som låg förtöjdt
vid kajen. Dit måste jag söka komma. Där låg min
enda chance.
Jag vadade ut så långt jag bottnade. Sam sedan.
Nådde fram till ett högt svart skrof, på hvars däck
människor syntes röra sig... Ropade. Fick svar. Och
var räddad...»
Hvad som vidare hände vet hela världen. Himmelens
öppnade slussar ville aldrig åter sluta sig. Hafvets raseri
ville inte blidkas. Gasklockorna exploderade.
Hundratals eldsvådor flammade upp och släcktes delvis igen.
Fasornas natt gick långsamt till ända, och sedan grydde
den första af fasornas dagar...»
» *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
