- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
155

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvars kusin befann sig bland skolans elever, återfann
henne som lik. Hon låg med hufvudet nedåt mellan
tvänne tunga stockar, och den unge mannen arbetade flera
timmar med att söka lyfta undan den öfversta stocken
utan att veta hvem det var han ägnade sin hjälp. Då
stocken ändtligen var fri, och han tog den späda
kvinnokroppen i sina armar för att bära bort den, såg han
att det var kusinen. Men utan att förråda sin
öfver-raskning, sorg och förtvitlan på annat sätt än genom
ett utrop och en ström af bittra tårar, fortsatte han
sedan räddningsarbetet lika oförtrutet och allvarligt som
förut, precis som om inget hade händt, och som om
det aldrig hade varit en kär anförvandt, hvars tragiska
öde han nyss fått konstatera

Under det att räddningsarbetet sålunda fortgick, hade
jordstötarne gång på gång upprepats. Och de åtföljdes för
hvarje gång af dofva dunsar, då husen sjönko ihop,
-märkvärdiga dofva dunsar, som om jättestora, tunga
mjölsäckar från hög höjd släppts ned på mjuk mark.
Men vida öfver detta ljud hördes befolkningens
vansinniga, gälla skrik och rop; det hela var en förfärlig musik
- en förfärlig musik — och oförglömmelig för den, som
en gång hört dess ljud slå mot sina trumhinnor.

Då jordstötarnes värsta kraft tycktes vara öfver, häfde
sig hafvet. Som ett vildt rytande, kolsvart, från sina
fjättrar nyss befriadt odjur rusade det upp mot stranden
uppslukande hus, båtar, kvinnor, män, barn, träd och
allt annat i sin väg. Intet höll stånd där det vältrade
sig fram. Dess rygg krökte sig som på en stridslysten
katt. Dess ilskna fräsande och hväsande hördes på
milslångt håll. Och dess fradgande hvita skum lyste
fram ur mörkret som en rad ursinnigt grinande tänder.
Det kastade ned de sista stående murresterna. Det
silade tvärs igenom sjukhusruinerna, under hvilka 150
stackars patienter nyss hegrafts. Det ökade förvirringen.
Gjorde eländet djupare, plågorna outhärdligare. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free