Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så bevisar detta då åter den gamla sanningen, att
människans käraste och mest skattade på jorden är hon
själf. Då det gäller, i den yttersta farans ögonblick,
sliter hon ntan tvekan den ömmaste kärleks, den
dyraste släktskaps och vänskaps band. Medvetet eller
omedvetet sträfvar hon endast att skydda sitt eget lif,
sin egen kropp.
Och först då hon tryggat sig i detta afseende, gå
hennes tankar och omsorgsbegär vidare, glida de åter nt på
de nötta spår, på hvilka nu nästan tvåtusen år af kultur
och religion sökt föra dem till den kristliga kärlekens
stora centralstation, öfver hvars tak den vida läsliga
inskriften: »Alska din nästa såsom dig själf», står att läsa...
VI.
Den 28 december 1908. — Ett otroligt chaos. — Den första och andra
olycksdagens händelser bli kanske aldrig fullt utredda. — Ludouico Pulgis berättelse. —
Han vaknar till sans efter ett fall ned mellan tvänne murar. — Söker sig genom
ruinerna till hamnen. — De »räddade• på kajen. — Vid »Piemonte». — Den första
forbandsstationen i Messina. — Operationer utan narkos. — Saltvatten som
desin-fectionsmedel och törstsläckare. — Skjortor och lintyg till förband. — Hungern
inställer sig. — De oresonliga resonnera. — Tullmagasinerna stormas. — Löjtnant
d’Allessandros hjälptrupp. — Förbrytaredåd af straffångar och landtbor under de
första dagar nes förvirring. — Ryssarnes hjältemod. — Banvaktens och
torpcdbåt-befälhafvarens telegram. — De öfverlefvande börja vakna tilll medvetande om
sina plikter. — •Och det blef morgon och afton på fasornas första dag...»
Den dag, som bär namnet den 28 december 1908, var
en af de förfärligaste i världshistorien. Grå, tnng och
dyster grydde den ur fasornas svarta natt för att med
sitt bleka sken skoningslöst lysa öfver och visa upp alla
de blödande hemska sår, som den efter nattens rasande
krampryckningar ännu skälfvande jorden tillfogat sig.
Grå, tung och dyster släpade den sig fram genom tolf
outhärdligt långa timmar, och under dessa grät
himmelen utan uppehåll strida tårar öfver allt livad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
