- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
164

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som just då var och skedde omkring dem, — det
absolut aktuella, — det allra senaste, - det sensationellaste...

Därför kan ock ingen om än så samvetsgrant
utarbetad skildring af dessa dagar, bli hvad den borde vara:
en enda fortlöpande krönika, där bvarje sekund, minut,
timma och hvad som skedde på hvar och en af dem
stå inregistrerade. Öfver de luckor och gap, som
uppstå mellan de af oss i dag faktiskt kända
händelserna, luckor och gap, som i verkligheten med all
säkerhet varit fulla af oerhörd spänning och tragik, måste
läsaren låta sin fantasi slå bryggor eller ge sig till tåls,
tills det kanske en gång har lyckats någon flitig sökare
och frågare att fylla dem, hvilket dock — om något
sådant öfver hufvud taget är möjligt! — knappast kan
beräknas ske, innan Messinakatastrofen redan har
förlorat det aktuellas intresse och den jäktande
mänsklighetens nyfikenhet och medkänsla har fängslats på ett
annat håll — af någon splitter ny sensation.

* *

*



Bland deras antal, som öfverlefde Messinas undergång,
befann sig Ludovico Pulgi, en skollärare. Han var redan
uppstigen och satt och rättade kriaböcker, då
jordbäf-ningen kom. När han reste sig för att fly, träffades
han så hårdt i hufvudet af en takbjälke, att han
segnade ned medvetslös och — som genom ett underverk
undgående att krossas — blef liggande som död mellan
tvänne murar.

— »Då jag vaknade till sans,» — lyder hans
gripande berättelse, — »var jag så yr i hufvudet, att
oräkneliga stjärnor och solar dansade rundt för mina
ögon. Jag kunde omöjligt erinra mig hvad som hade
händt, och jag visste inte hvar jag var. Då jag prässade
händerna mot de värkande tinningarne, kände jag en
varm, klibbig vätska, som äfven betäckte hjässan och
hela ansigtet. Det var hlod, — jag måste således vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free