- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
166

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sårad! — Men huru hade det gått till? — Hvad var det
som hade håndt?

Innan jag hade lyckats samla mig så pass, att jag kunde
besvara dessa frågor, började det långsamt dagas. Högt
öfver mitt hufvud såg jag himmelen bli grå, —
tung-grå, — olycksgrå. Men jag såg endast en tunn strimma
däraf, — för öfrigt förblef det mörkt rundt omkring.
Jag tyckte, att jag befann mig på botten af en klyfta, —
i en hål väg, — djupt nere i en fuktig afgrund. —
Madonnan endast vete när och huru jag kommit dit.

Då det hade hållit på att gråna — ljusna kan man
knappast kalla det! — en stund, och slutligen inte ville
bli klarare, försökte jag resa mig upp. Men jag var
så yr och svag, att jag gång på gång sjönk ihop igen
och slutligen blef vanmäktig af ansträngningen.

Något senare hade jag hämtat mig så pass, att jag
förmådde stå på benen och kunde arbeta 111ig fram ur
det hål, — ett tomrum mellan tvänne delvis störtade
murar, efter hvad jag sedermera konstaterade, — i
hvilket jag legat.

Och aldrig, aldrig i hela mitt lif, glömmer jag den
fasans syn, som jag nu såg. Det var oerhördt, —
gräsligt, — otänkbart! — Ett enda ofantligt berg af ruiner så
långt ögat kunde se, — på alla håll och kanter, — nere
vid hamnen, — uppe på kullarne, — där hufvudgatorna
hade gått fram, — kring de öppna platserna,
öfver-allt, — öfverallt! Och på detta berg af spillror och
grus, af sönderslaget, trasadt och krossadt, lågo tusentals
lik, lik efter människor och djur, stympade, blodiga,
hemska, vanställda lik och delar af lik, — det var det
förfärligaste jag har sett, värre än den hemskaste
mardröm.

När den första öfverraskningens läsa hade lagt sig,
beslöt jag att liv. Men hvart skulle jag fly? — Hvar fanns
räddning? — Antagligen hade alla människor på hela
jorden omkommit. — Jag själf var nog den ende, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free