- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
167

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lefde kvar. — Hvad skulle jag göra, — hvad skulle jag
göra ?

Med en gång kom jag att tänka på hamnen. Där lågo
segelfartyg och ångare. Kanske ännu människorna
omhord på dem lefde! — Jag måste undersöka den saken.

Stapplande öfver ruinerna begynte jag vandra nedåt
hamnen. Från Via Porta Imperiale kom jag ned till
Corso Cavour. Spillror och förödelse på ömse sidor.
Hus, som hade rämnat uppifrån och ned. Andra, i hvilka
jag kunde se in som i ett dockskåp. Ospedale Civico
alldeles förstördt. Universitetet på hörnet af Via Idria
så godt som borta. Och öfverallt högar af skräp och
murbruk, bjälkar, tegel, fönsterbågar, husgeråd och
trävirke, öfver hvilka det nästan var omöjligt att bana
sig väg, och där anblicken af det ena liket
förskräckligare tilltygadt än det andra ständigt ånyo väckte fasa
och ömkan.

På Corso Cavour mötte jag en lefvande människa.
Vi stannade och stirrade på hvarandra som vilda djur.
Ingen af oss yttrade ett ord. Ingen rörde på sig. En
isande känsla af fruktan kröp sakta ned för vår
ryggrad. Vi misstydde den glöd, som brann i våra ögon,
hvilken glöd vi bägge två voro omedvetna om hos oss
själfva, men som vi observerade hos hvarandra...

Jag bröt tystnaden först.

Hvem är du? — frågade jag. — Äro vi två de enda,
som öfverlefvat denna förfärliga händelse?

— Hvem jag är! — Hvad gör ett namn till saken ?
-svarade den andre med en oförgätligt sorgsen stämma.
— Jag är den ende, som är kvar utaf en familj på elfva
personer. I går var jag millionär. I dag äger jag
ingenting. Men vi två äro inte de enda, som undgått döden.
Några hundratal ha tagits omhord på fartygen i
hamnen. Och ett par tusen kampera vid Palazzatan.

— Hnru många äro döda?

- Loignoro! Femtio — hundratusen eller fler. Nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free