- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
179

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt efter som timmarne gingo blef massornas klagan
och jämmer allt mer och mer högljudd. Deras frågor
och svar blefvo allt bittrare och bittrare, allt
oreson-ligare och oresonligare. De ville veta, hvar
myndigheterna höllo hus. Hvarför ingen hjälp lämnades dem.
Hvarför inga födoämnen distribuerades. — Där hade
man år ut och år in hetalt sina dyra skatter till
staten och staden utan att knota. Och nu, då det
beholdes snabb hjälp, lämnades man i sticket. Hvarför
kommo inte soldaterna? Hvar höll polisen hus?

I denna sinnesstämning ville ingen höra på dem, som
manade till lugn och eftertanke. Man ville inte
reson-nera, utan bli hjälpt. Om Messinagarnisionen var död,
så fanns det ju soldater i Catania och Palermo. Och
om de städerna också hade gått under, så existerade
dock antagligen ännu det norra och mellersta Italien.
Där brukade man inte ha så våldsamma jordbäfningar,
och det minsta man kunde begära var väl att flottan
sändes ned. Om det funnits den allra minsta pli hos
de maktägande, så horde hjälpen redan varit framme
vid det här laget, och de, som orerade om att
telegraf-linierna voro förstörda, visste inte hvad de pratade om.
Sanningen var helt enkelt den, att Messina var dömdt
och glömt. Man ville låta dess öfverlefvande
innevånare hungra och frysa ihjäl för att slippa taga hand om
dem. Men därföre måste man nu hjälpa sig själf — till
magasinen, — till magasinen!

Vid dessa tändande ord grepos de på kajen
församlade massorna af raseri. Utan besinning stormade ung
och gammal, män, kvinnor och barn till tullmagasinerna.
I en handvändning voro portarne krossade och de få
vakterna öfvermannade. Man trampade brutalt och
afundsjukt ned hvarandra för att komma in först.
Genom det vansinniga larmet trängde då och då ljudet af
ett skott. Hvarje spår af besinning och eftertanke hade
flytt. Ett lif mer eller mindre betydde intet i den järn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free