- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
192

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Syracusa-Messina, Antonio Barrera vid namn, som
hade telegraferat ett meddelande om Messinas totala
undergång till provincialpostdirektören i Syracusa, ett
meddelande, som dock icke hade vunnit någon tilltro,
utan tagits för en vansinnig människas öfverdrifter,
ända tills dess att torpedbåtbefälhafvarens telegram
ingick med bekräftelse om att det fruktansvärda
verkligen var sant, att Messina hade upphört att finnas till...

Under tiden gingo dagens timmar sin jämna gång.
Situationen på olyckskusten förändrades icke. Rägnets
strida fall ville icke upphöra, och hland de fallna
städernas ruiner ägde en ständig, hväsande kamp på lif
och död rum mellan de på alla håll frambrytande
eldslågorna och de strömmar af vatten, som runno ned
ur de stormslitna, olycksgrå molnen.

Men människorna hade dock delvis vaknat ur sin
första bedöfning, ur den dådlösa, förtviflade slöhet, i
hvilken den oerhörda katastrofen hade försatt dem.
Hunger och törst, köld och väta hade gjort sitt till att
väcka och koncentrera deras energi och pigga upp
deras domnade lifsandar. De begynte se sig om efter
möjligheter att göra nytta. De erinrade sig med fasa
sina käraste, som ännu lågo begrafna under ruinerna
uppe i den inre staden, och hvilkas öde var tusenfaldt
värre än. deras eget. De kämpade sig till mod alt
trotsa nya möjligen kommande jordstötar De tvingade
sig till kraft att gå in mellan de vacklande
murresterna, under hvilka de löpte risken att själfva begrafvas.
Att söka sig fram till sina sköflade hem, och att utan
verktyg,, med egna svaga krafter, börja det oerhördt
svåra räddnings- och utgräfningsarbetet. Sporrade af
ryssarnes — främlingarnes —- energi skämdes de öfver,
att de själfva under en hel dag öfverlämnat sig åt
overksamhet och gagnlös klagan. Och när därför på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free