- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
193

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fasornas första dag kvällens skymningsgrå skuggor
började lägra sig öfver Messinasundets stränder, kunde
följaktligen ock den jordbäfningen omedelbart
efterträdande stilleståndsperioden anses vara afslutad och i
stället en period af nyttigt och målmedvetet arbete
påbörjad.

Men när någon timma senare kvällens skuggor »ätnat
till djupaste mörker, och detta mörker endast här och
där skingrades af skenet från eldsvådornas bjärtrödt
blossande lågor och de enstaka strålkastarnes hlåhleka
späjareljus, måste ock detta arbete afslutas och
uppskjutas till nästa morgon.’

Men då började den djupaste förtviflan åter att härja
i människornas hjärtan, att rifva upp blödande, grymma
sår, att öppna heta tårars källor, att framprässa kvalda
sinnens skrik. Då började de tusental, som lefde kvar,
och som kunde röra sina lemmar, en rastlös vandring
upp och ned på kajen, en vandring, på hvilken hvar
och en som en skugga förföljdes af den mäst förtärande
envisa fruktan för den nya natt, som nu var öfver dem,
och hvars långsamma timmar de trodde vara fulla af
lurande faror. Då blef lifvet åter en plåga för dem,
som, lefvande begrafna, dagen igenom väntat på
räddning. Då släcktes åter allt hopp, som brunnit i tusen
ängsligt klappande hjärtan. Och då förvirrades åter
hundradens hjärnor, hvilka grubblade öfver det som
hade skett, och hvilka utan att finna svar på sitt
hjärte-frätande sorgsna: hvarför — hvarför? — darrade för hvad
som möjligen skulle ytterligare komma...

Och när natten sålunda var inne och den oförgätliga
tjugoåttonde december led mot sitt slut, hade det varit
morgon och afton på fasornas första dag...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free