Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des allt rikhaltigare och jämnare. General Mazza
utnämndes till öfverbelälhafvare öfver trupperna i det
hemsökta området, och omedelbart därpå
proklamerades belägringstillståndet i Messina, detta för att
göra ett snabbt slut på de ogenerade plundringar och
våldsdåd, om hvilka minister Orlando rapporterade
till Rom, att de uppgingo till flera hundra om dygnet.
Men huru än general Mazza och de öfriga
myndigheterna ansträngde sig för att på hästa och snabbaste
sätt bringa ordning och reda i förhållandena, kunde de
naturligtvis icke göra alla parter till lags. Den otåliga
allmänheten, som icke betänkte hvilket jättearbete som
måste utföras, huru oerhördt svårt det var, att utan
varning, midt i den allra djupaste fredstid, på några
dagar, ja timmar, sätta ett vidlyftigt
mobiliseringsmaskineri i gång, var genast färdig med sin nedgörande kritik.
Inget beslut, — klagades det, — fattades fort nog. Inget
arbete gjordes energiskt och grundligt nog. »Om
hjälp-arbetet lagts i händerna på civila ämbetsmän, — sade
representanten för Catania, de Felice, i italienska
parlamentet, — »ämbetsmän, som varit mera intelligenta än
de militära myndigheterna visat sig vara, skulle
ytterligare minst 20,000 människolif ha kunnat räddas. Jag har
gjordt mina iakttagelser på ort och ställe och har sett
sårade och sjuka lämnas åt sitt öde, medan frivilligt
hjälp-manskap jagades bort från sitt barmhärtighetsarbete som
om de varit plundrare. Soldaterna själfva önskade
intet högre än att få hjälpa Men de hindrades genom
sina öfverordnades hufvudlösa befallningar. Det fanns
för många högre militärer i Messina. De voro endast
till hinder. De hade anspråk och ville inte frångå sina
bekväma vanor. Krigsfartygens barkasser och slupar, som
hade behöfts till att föra manskap och lifsmedel i land,
togos i beslag af dem. Befallningar och motbefallningar
följde hvarandra oupphörligt. För att kunna i’öra ett finger
måste man gå till tjugo olika personer, som alla hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
