- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
227

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu bevarat, den förskräckliga vissheten dyker upp,
att nu är allt förloradt, att alla andra äro döda, och
att äfven hon nu måste dö! Kan man väl föreställa sig
något förskräckligare? Kan man tro, att en människa
förmår att öfverlelva något dylikt? Och dock ha 300,000
människor verkligen öfverlefvat en sådan fasans period.
Det är nu i psykologiskt och sociologiskt hänseende
af största intresse att se, huru de ha kunnat hära en
sådan katastrof och huru den verkade på själen.

Några skildringar af de räddade sicilianarne och
calahreserna erinra i sin storslagenhet rent af om Dante.
— »Jag har sett världsdomen,» — säger en. — »Jag har
sett världens undergång, ty jag är öfvertygad om att
världens undergång icke kan vara annorlunda. I olyckans
stora ögonblick, då husen darrade, våningarne sjönko
ihop, afgrunder öppnade sig framför mig och ett tjut
som af tusentals djur i slaktbänken vibrerade genom
rymden, trodde jag att dödens herravälde började. Jag
hade icke längre medvetande om att jag lefde; jag
trodde mig vara död; jag trodde, att det medvetande
och den känsla, som jag hade, var hvad man känner
efter döden.»

Ingen af de öfverlefvande, — icke ens de svårast
skadade, — nämna, att de kände någon fysisk smärta
under den första upphetsningen. Paniken, förskräckelsen,
hade liksom bemäktigat sig hela känslans område och
paralyserat hvarje uppfattning af kroppslig plåga. Män
med brutna armar sprungo tusentals meter utan att
känna smärta. En kvinna, som fått ett öga krossadt,
visste icke om det. De öfverlefvandes alla sinnen
koncentrerade sig i ett oemotståndligt begär att springa, att
ily, att komma undan, att bli räddade.

Uppehållelsedriften yttrade sig förresten på många
olika sätt. Ibland förlänade den så t. ex. alldeles
öfver-naturliga krafter. Svaga kvinnor och barn hängde på
sina armar två eller tre dagar öfver någon afgrund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free