Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om att återiinna dem lefvande. Men de käcka
sjömännen gjorde dock med glädje sin plikt. De tillhörde
en afdelning af den stora amerikanska
slagskeppsar-madan, som just höll på att afsluta en årslång resa
jorden rundt. Och hvilka märkvärdigheter de än sett
under sin långa resa, — försäkrade de, så var detta,
Messinas ruiner, — dock det märkligaste, det som
allra outplånligast skulle kvarstanna i deras minne...
Medan jag betraktade de amerikanska matrosernas
arbete, hörde jag ljudet af skott från andra sidan
konsulatet. Jag skyndade dit och såg en ömklig syn. Högt
uppe på en balkong, från hvilken det inte fanns den
minsta möjlighet att komma ned, slodo tvänne gula
kattor. De voro magra som streck, och deras jamande
var hjärtslitande att lyssna till. Där uppe på den lilla
balkongen hade de vistats utan föda och vatten alltsedan
jordbäfningen. Hoppa ned hade de inte vågat. Och
ingen människa hade hvarken kunnat eller ens försökt
klättra upp för att hjälpa dem ned. Men nu höllo
tvenne italienska soldater på att försöka skjuta dem.
Det ena skarpa skottet efter det andra aflossades och
gick i luften. Kulorna smällde emot murarne och
balkongräcket. Kattorna jamade ängsligt och släpade
sig från balkongens ena sida till dess andra. Efter
sjutton bommar fick den ena katten ett skott, gjorde
ett svagt litet språng och föll ihop död. Och först efter
ytterligare fem bommar befriades det andra lilla djuret
från sina plågor. Men soldaterna skrattade belåtet, då
de axlade sina karbiner och gingo från platsen. De
tyckte, att de hade skött sig utmärkt. Att de hade varit
riktiga öfverdängare i att träffa...
Min fortsatta vandring genom Via Primo Settembre
och Viale San Martino förde mig snart åter till en öppen
plats, Piazza Caisoli hette den visst. Och där hade en
del af den kvarlefvande befolkningen slagit läger. Det
var omkring tvåhundra trasiga, smutsiga och hålögda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
