- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
254

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

personer. Omkring en femtedel af alla de civilister,
som ännu icke antingen frivilligt eller också på grund
af påtryckning från de militära myndigheterna lämnat
Messina.

Detta läger, om man får kalla det så, var så
primitivt som möjligt. Det bestod af klumpiga träskjul och
tält. Och kastade man en blick in i något af dem,
såg man endast några smutsiga madrasser på bara marken,
en spegelbit och en tvättspann på en stol eller pall,
någon packlåda att sitta på, en trasig lampa och några
kokkärl. Men sådan lyx fanns endast på ett fåtal ställen.
För det mesta hade man endast lumpor och halm att
ligga på. Allt var förfärande smutsigt. Och både män,
kvinnor och barn bodde och sofvo där om hvarandra.

För resten var det rörande att se och höra
människorna på denna lägerplats. De hade kanske aldrig
sett hvarandra förr. De hade en helt och hållet olika
bildning och stammade säkert ur vidt skilda
för-mögenhetsklasser. Men nu hade de alla blifvit en enda
familj. Hvar och en af dem sörjde den antagliga
förlusten af en, många eller alla sina anförvandter och
vänner. Visste icke, om de voro döda eller räddade.
Hade ingen aning om hvad framtiden bar i sitt sköte
åt dem själfva. Begrepo endast, att de nu måste börja
ett nytt lif, att de måste hjälpa och bistå hvarandra
efter bästa förmåga. Att de voro fattiga och ensamma,
och att det var outsägligt ljuft all ha någon, — hvem
det än vara månde, — att anförtro sina bekymmer och
sina förhoppningar åt...

Och att det verkligen var de kvarlefvandes goda vilja
och allvarsamma uppsåt att hjälpa och bistå hvarandra,
tyckte jag mig se mångfaldiga bevis på under min
minnesrika vandring genom Messinas ruiner. Jag såg
vildt främmande människor omfamna och smeka
hvarandra, som om de hade varit de allra käraste syskon.
Jag hörde hundratals goda ord och önskningar utbytas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free