Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg otaliga små, i och för sig oansenliga, men under
dessa förhållanden oerhörda tjänster erbjudas och
utföras. Men först och sist lade jag märke till det lugna,
undergifna och ödmjuka, som präglade alla dessa annars
så oregerliga och hetblodiga människor, observerade
jag den sympati och innerlighet, som de visade allt och
alla, och förvånade jag mig öfver, att ingen enda —
tänk endast värderade läsare ingen enda och detta i
Italiens land! — gjorde det minsta försök att skörta
upp mig själf, då det var fråga om den ena eller den
andra tjänsten eller upplysningen. Och min lille
tolf-årsvän, Geronimo Carini, som hade förlorat hela sin
familj på nio personer, och som var min vägvisare och
bärare under de dagar jag vistades därnere, kunde
endast med yttersta möda förmås att taga emot den
kontanta belöning jag ville ge honom för hans goda tjänster.
Mio signore, — sade han med ett litet vemodigt leende,
mio signore, hvad skall jag göra med pänningar? Här
lins ju inget att köpa. Tag mig med härifrån i stället,
ack tag mig med! Jag skall vara er trognaste tjänare
så länge jag har en droppe blod kvar i ådrorna...
Samma erfarenhet som jag, hade alla de andra
korrespondenter, som jag mötte därnere, gjort. Ingen enda
öfverlefvande ville ta emot pänningar. Ett vänligt »grazie»
var allt hvad de begärde för visade tjänster. Och hvad
skulle de också för tillfället med pänningar att göra.
Min lille Geronimo hade rätt. Pänningar voro en
okurant vara i Messina under de dagarna. Intet fanns ju
att köpa, — intet, — intet. — Och i och med detsamma
hade ju pänningen mistat sin största betydelse...
Under hela min långa vandring, som hade tagit öfver
lyra timmar i anspråk, strömmade rägnet oafbrutet ned
från de tunga grå skyarna. Flera gånger, — och kanske
inte alltid med orätt, — hade jag tyckt mig känna en
ryckning och darrning i jordskorpan. Den befann sig
ännu i oro, den hotade hvarje ögonblick med en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
