- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
278

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det kanske väl för dem, att de flngo gå bort. De döda
ha det bäst. De ha hvarken sorger eller bekymmer,
inga kval, inga sorgsna minnen, inga bittra tankar och
ingen dystert hotande framtid.

Familjen Bertuccis historia under olycksdagarne är en
af de allra intressantaste, som har kommit till min
kännedom. När katastrofen inträffade, instörtade en del af det
rum, i hvilket den lilla familjen bodde. Modern blef illa
skadad och fick halfva kroppen så fastklämd, att hon
icke kunde röra sig. Men sedan det afgrundsväsen, som
åtföljde jordbäfningen, upphört, ropade hon med svag
stämma på sina barn. De svarade alla. Hon
uppmuntrade dem först med några ord, men började sedan
jämra sig. Så småningom blef hennes jämmer allt
svagare och svagare. Och slutligen upphörde den alldeles;
hennes röst var förstummad för alltid.

Utom sig af förskräckelse öfver hvad som skett trängde
nu barnen, som märkvärdigt nog icke hade skadats på
allra minsta sätt, ihop sig till en liten darrande och
gråtande klunga. De voro en tioårig gosse och två
flickor på t o 1 f och tjugoett år. Den äldsta, Natalia, tog de
bägge yngre syskonen i sina armar som en moder, som
skyddar sina barn för fara. Ingen vågade röra en lem.
Och allt efter som timme efter timme gick utan att
mörkret skingrades, förlorade de medvetandet om
tiden.

Men så småningom vande de tre syskonen sig vid
sitt fängelse. De famlade rundt dess väggar med sina
händer, och när hunger och törst började plåga dem,
voro de lyckliga nog att finna ett stort paket med
fikon, en bytta med vatten, hvari ett krus med olja, som
gått sönder, hade idtömt sig, och några lökar. Med
detta stillade de hungerns och törstens värsta kval.
Och senare, då deras lilla förråd nästan tagit slut, funno

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free