Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, kunna skildra. Att ligga inklämd nere i den dyblöta
kalla jorden i åtta, tio dagar eller längre. Med bjälkar
och stenmassor öfver och under sig. Och kanske med
delvis krossade lemmar. Utan föda, utan dryck, utan
en ljusstråle, utan att höra ett ljud och utan att våga
tro på räddning. Men hoppas på den göra nog alla
ändå. Ty det är ju det förunderliga med människan,
att hennes hopp aldrig slocknar. Inte ens i själfva
dödsminuten. Då hoppas hon ju på ett bättre lif efter detta,
syndernas förlåtelse, ett återseende med sina kära och
så mycket, mycket annat — hvad vet jag!
Men, som sagdt, där lågo säkert många, många lef—
vande kvar under ruinerna ännu, ännu i dag
nästan två veckor efter olyckan. Jag skulle kunna svära
därpå. Ty ofantliga delar af staden — stora som ett
helt litet samhälle hade blott undersökts en enda
gång. Och då hade undersökningen endast gällt ytan.
Soldaterna hade gått fram på måfå och plockat bort de
lätt åtkomliga liken, hjälpt undan de skadade och sjuka.
De hade infångat de vansinniga och drifvit bort alla
de friska, som af den ena eller andra orsaken inte
ville lämna olycksplatsen, som kanske hoppades, att
kunna rädda någon kär anförvandt eller någon dyrbar
ägodel.
Men sedan dess hade inga ller efterforskningar gjorts.
Allt hade legat öde och öfvergifvet. Endast här och där
på stora afstånd från hvarandra — stodo soldater
på post. Jag hade själf passerat förbi ett femtiotal eller
Iler. De sågo så loja och likgiltiga ut. Stodo stilla och
overksamma lutade mot någon mur. Rökte cigaretter
och pratade. Eller arbetade här och där med att rödja
upp vägar. Då jag såg dem, kunde jag förstå, att
konungen hade varit missbelåten med dem, och att det
varit ryssar, engelsmän, amerikanare och tyskar, som
hade gjort det bästa arbetet. Och jag förstod ock, att
de hade rätt, som sade, att en styrka på endast fjorton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
