Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom syn- och hörhåll för honom, fördubblade han sina
nödrop, sina hjärtslitande böner om hjälp... Men det
var omöjligt att få ut honom.. Och i morse gjorde
jag slut på hans pina med ett skott... Det gick i en
handvändning... Pang! och så var hans pina slut...
Men nu ligger jag här och undrar, hvarför iag inte
redan gjorde den saken för minst åtta dagar sedan...
Jag såg ju genast, att det lilla kräket inte kunde räddas..
Och ändock lät jag honom stå där och skrika och skrika
och tigga och be människorna, som inte hade tid att
tänka på några andra än sig själfva, om mat och dryck
och hjälp... Ser ni, jag är djurvän... Och nu förstår
jag inte mig själf... Hvarför sköt jag inte det lilla djuret
med ens... Var det endast tanklöshet... Eller kan allt
detta förfärliga elände, som jag dag ut och dag in har
bevittnat här, ha förhärdadt mitt hjärta till den grad...
Men det är häller inte möjligt... Ty då skulle jag inte
lida så gränslöst, som jag nu gör...
Jag svarade inte. Det fanns inget att svara. Han ville
förresten inte ha haft ett svar. Ville ensam resonnera
sig till klarhet och lugn. Det var egentligen inte alls
till mitt omdöme han hade vädjat, fastän han hade
adresserat sina ord till min person. Min mening om
saken var honom alldeles likgiltig. Vi kände hvarandra
ju knappast...
Något senare hörde jag honom gråta. Han grät först
som ett litet barn. Men sedan med allt starkare och
starkare snyftningar. Med allt våldsammare och
våldsammare passion. Det var pinsamt att ligga bredvid
och nödgas lyssna därtill. Det hela var så olikt en
yankee. De ha i allmänhet så föga hjärta för andras
lidanden. Men min vän var väl nervös, han som alla
andra härnere på helveteskusten.
Men rätt som det var tystnade gråten. Några murar
knakade i närheten. Det gnisslade och prasslade
någonstans. Amerikanaren satte sig upp och stirrade stelt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
