- Project Runeberg -  När jordens grundvalar bäfva. Messinas undergång. Världens största naturkatastrof i historisk tid /
301

(1909) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och röjningsarbetena bedrefvos, att sätta sig in i den
tanken, att Messina inte skulle kunna återuppbyggas på
samma plats förrän om allra minst femtio år, och att
begripa, att en stad af järn och sten får det inte bli,
som då reser sig på den osäkra grunden, utan att af
trä måste den byggas, af lätt trä, sammanfogadt pä så
sätt, att byggnaderna medgifva den största möjliga svikt
och tänjning.

De på ankomstdagen följande dygnen tillbringade jag
i ständig rörelse. Tillsammans med min nyfunne
amerikanske vän och hans italienske ledsagare ströfvade jag
från stadens ena ände till dess andra. Vi slöto oss till
soldaterna, där de gräfde sig ned under de instörtade
husen, och vi samtalade med de räddade, där de
uppe-höllo sig på de öppna platserna. Vi följde med
brandsoldaterna och gladde oss åt deras käcka mod och
samvetsgranna nit. Vi gingo ombord på de stora
pråmar, på hvilka de döda i hundratal transporterades
öfver till andra sidan hamnen, där de lades ned i
mass-grafvarne vid den engelsk-protestantiska kyrkogården
på sidan om det stora Citadellet. Vi trängdes med
soldaterna kring marketenterierna vid måltidstimmarne.
Och om lyckan var oss huld fingo vi en tallrik rykande
varm soppa eller ett litet fat makaroni. Och sist, men
icke oförgätligast, gingo vi ett par gånger på besök
ombord på de amerikanska krigsfartygen och fingo oss en
välbehöflig dusch och något stärkande att dricka...

På dessa ströftåg kommo vi i beröring med många
olika slags människor. Icke minst med sådana, som
hade tillbringat en dag eller liera under ruinerna. Det
var något märkvärdigt med dem allesamman. Man
kunde nästan på förhand se det, då man mötte dem.
De vandrade omkring med sänkt hufvud, darrande
händer och skakande knän. De lågo eller sutto
ord-lösa och ointresserade på sina britsar i röda korsets
baracker. Deras blickar sväfvade med ett skräckslaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwamessina/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free