Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sympati, som världen visade, skall behandlas,
kommer Amerika att nämnas i ett af de allra första
rummen för den kraft, den skyndsamhet och den ofantliga
hjälpvillighet det lade i dagen.
Från Reggio och längs kusten norrut ända till Palmi,
hvilken väg jag färdades på hemresan, mötte ögat intet
annat än ruiner, död och förstörelse. Villa San
Giovanni, Cannitello, Scilla och Bagnara voro alla så godt
som utplånade från jordens yta. Och mellan dem lågo
många tusen små villor, landtgårdar, värdshus och andra
byggnader i ruiner, från hvilka skyar af damm och
smuts förts vidare af vinden och lägrat sig på de af
gyllene frukter dignande träden i kastanj-, apelsin- och
citronskogarne, ur hvilka Calabriens innevånare under
tidernas lopp hämtat så många rikt gifvande skördar.
I Villa San Giovanni berättades det, att jordbäfningen
och hafsvågen hade farit fram med oerhörd
våldsamhet. På två eller tre minuter var hela samhället
för-stördt och nästan alla invånarne, med undantag af några
få dussin, döda. Här hade hafvet häft sig som lyft i
höjden af någon väldig explosion, och det dån, som
därvid uppstod, hördes miltals inåt landet.
I Canitello och Scilla var förstörelsen lika fullkomlig.
Dessa platser voro nu icke längre städer utan
grafgår-dar. De få öfverlefvande hade inkvarterats i
järnvägsvagnar eller i små eländiga baracker. Främmande bodde
tillsamman med främmande, rik med fattig, och ändock rådde
öfverallt den bästa endräkt. Befolkningen var rörande
hjälpsam mot hvarandra och tacksam för äfven den
minsta lilla hjälp, som den erhöll. Det var som om
olyckan hade gjort dem alla till kära syskon, hvars hvarje
ägodel var gemensam, hvars sorger och bekymmer måste
bäras af alla. . .
Bagnara och Palmi! Ack deras öde hade varit
precis detsamma, som alla syskonstädernas utmed sundet.
Rundt Monte Elia förde mig järnvägen från den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
