Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan, som förgiftade oss/“, „Det var han, som
var sd vacker, att vi inte kunde stå emot!“
— Stackare, — skrattade fru Venus. — Du
får lida för din skönhet, du!
— Ja, där ser du själf! Och så här har
det nu hållit på ända sedan Adam och Eva.
Jag minns den f$rsta gången jag sken öfver
Paradiset. Där låg Adam och sof på en äng
med hvita blommor. Och Eva slumrade så
oskyldigt och sött vid hans sida. Då kom jag
och kittlade dem på näsan, så de vaknade. Det
var bara skoj, förstås, men sedan var det
färdigt med ens, må du tro! Herre Gud, så de buro
sig åt, de fåniga människorna! Jag begriper
bara inte, hur jag kunde slippa få skulden för
alltihop! För, oss emellan sagdt, det var inte
alls ormen, som ställde till olyckan med äpplet!
Det var allt jag, det! Du skulle bara ha sett,
hur jag lät allt glittra och glänsa kring den
härliga frukten! Jag strålade den klar som
klaraste guld! Jag kysste den oemotståndligt
skön och begärlig! Och så pratade jag så
mycket dumheter i Evas öra, att hon blef
alldeles utom sig! Sedan gick det som det gick!
Adam var ju, när allt kommer omkring, bara
en stackars karl! Och om kvinnan vill, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
