- Project Runeberg -  Stämningar och historier / 1 /
133

(1920) [MARC] Author: Willy A:son Grebst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer, gick färden, En tid sam jag på ytan.
öfver mig hvälfde sig tropernas blå himmel
molnfri och grann. Solen steg och sjönk,
Stjärnorna tändes och släcktes. Månen kom
och gick. En annan tid drogs jag af någon
hemlighetsfull makt ned i djupet. Där var
mörkt och kallt. Underliga fiskar med lysande
kroppar kämpade där på lif och död. I svarta
hålor lågo sönderbrutna skeppsvrak och hvita
människoskelett Så bar det åter upp till ytan
Nu hven stormen. Vågorna bröto sig skyhögt
De piskade mig till skum, Jag slungådes i
hissnande båge från vågtopp till vågtopp.
Stormen fattade mig och hvirflade i väg mig
fortare än hafvet gick. Jag kände, att jag
lyftes. Lyftes högt, högt upp. Jag blef lättare
och lättare. Det kändes, som om jag fått
vingar. Plötsligen hade jag förvandlats. Jag hade
förgasats, var nu en liten, liten, liten bråkdel
af ett ofantligt grått moln. Jag såg hafvet
djupt under mig i hela sitt majestät. I ändlös
följd rullade våg efter våg i linier, som räckte
från horisont till horisont. De rullade fram
med jagande fart. Men ännu * fortare bars
jag med molnet. Jag lämnade vågorna efter
mig. De stormade fram och bröt os sön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:40:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gwastam/1/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free