Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olycka och lidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
triumfer, men våra egna hjertan äro de enda
förtrogna, vi hafva för våra sorger.
E. L. Bulwer.
Ack, sorg är lifvets skörd på jordens fält,
Der döden har sin segerfana stält
Och vandrar fram bland tusenåra grafvar;
Och djupa suckar modersmålet är,
Som menskan först ifrån sin barndom lär
Och sedan jemt till lifvets afton stafvar.
Herman Sätherberg.
Sorgen är den fönämsta högtiden i familjelifvet.
E. de Pressensé.
Lifvet är för ett stort antal menniskor
mindre en dag än en natt, då och då upplyst af
några blixtar, hvilka blott tjena till att göra
mörkret så mycket dystrare och kännbarare. För alla
utan undantag gifves det djupt dystra stunder i
lifvet, dagar af ångest och smärta, som göra, att
till och med de mest skonade kunna fatta Jobs
smärtfulla klagan; »Hvi är ljus gifvet åt den arme,
och lif åt de bedröfvade hjertan?» Ur sjelfva källan
till vår lycka härflyta ofta våra bittraste smärtor.
A. Vinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
