Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som en hord termiter betäckte de honom,
kröpo in i honom, in i öron och näsborrar och
började förtära honom levande. Särskilt ett par
av dem voro i fullständigt raseri av njutning
att få frottera sig mot honom, gå helt upp i
honom, gnugga sina andar mot hans.
Slutligen lyckades den ena på grund av
sin massa och sin kroppsstyrka mota undan den
andra, tvang in den lille gubben i ett hörn och
började anförtro honom, hur hon uppfattade
hans diktnings gestalter.
Vi män började bli oroliga, ty vi sågo hur
gubben mulnade. Han rynkade ögonbrynen
och det började blänka hotfullt bakom
glasögonen — eller kanske var det tårar av
ansträngning att förstå vad hon sade och att hitta
någon ariadnetråd för att leta sig ut ur den
labyrint av frågor och påståenden, som hon
med djävulsk hjärtlöshet byggde upp omkring
det stackars festföremålet.
— Nej, det här duger inte, sade en av
skalderna. Den där människan håller på att
väva in honom som en spindel. Någon måste
rädda honom, innan hon börjar suga blod.
Gå bort och hugg gubben, du Geijerstam!
Men Geijerstam var alis inte livad för att
stiga ned i en ormgrop. Han visste, att han
skulle få alla författarinnorna på sig, om han
sökte korsa en endas planer. Han såg sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
