Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag- och loggbok - Hur jag räddade Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vi ansågo honom förlorad. De bildade
skruvstäd om gubben, slingrade sig om honom
som pytonormar och beredde sig att förtära
honom. De talade som för att tjusa offret,
ivrigt på en gång i var sitt av hans öron.
Geijerstam såg på klockan.
— Nej, nu har dom hållit på i 20 minuter!
Det är sjofelt, och nu får det ta mej fan bli
slut! Kan ingen rädda honom? Var har vi
Engström?
— Gå själv, Gustav lille, får du se hur
gott det är!
— Ja, men sir du — — —
— Nå, för tusan, jag går och jag åtar mig
gubben resten av kvällen, så ofta han kommer
i fara. Skål, gubbar!
Och med min grogg i handen styrde jag
åter kurs på Ibsen.
— Får jag dricka med doktorn?
Jag såg att det var nästan slut med honom.
Åter lyste blicken av tacksamhet, och efter
en hastig komplimang åt sina plågoandar gick
han till groggbordet med så snabba steg som
möjligt efter den andliga avmattningen.
— Jag hoppas att jag icke kom i ett alltför
psykologiskt ögonblick!
— Nej tak, jeg længedes lige efter en lille
konjak. Den här er udmærket — och tak skal
De ha for porträttet! (Jag hade tecknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
